Bilder från en resa till Skottland september 2007

Klicka på bilderna för större storlek

Kopparpannorna på Springbank Distillery.

The Spirits Safe på Springbank Distillery

Provsmakning på Ardbeg Distillery. Notera den moderiktiga kepsen.

Utanför Ardbeg Distillery

Lagavulin Distillerys pagoder.

Whiskytunnor hos Laphroaig Distillery.

And now for something completely different...

Ett annat njutbart sceneri...

Kommentarer är kanske överflödiga...

Entrén till Glengoyne Distillery.

Vackert... inte sant ?

Här tillverkar s.k. coopers whiskytunnor.

En cooper i aktion.

Reseledaren i tartanmönster... MacNiels ?

Bowmore II

Nästan fyra månader sedan förra provningen... därför var helgens Bowmore-provning hett efterlängtad!

För att vänja våra näsor vid riktigt mustiga dofter lade Jöran stolt upp sin fot och förevisade sina nya Ardbeg-strumpor, inköpta i Skottland.

Handeln med whisky merchandise blir alltmer omfattande. På Ardbegs hemsida kan man skicka efter kepsar, baskrar, t-shirts, fleece-tröjor, glas, golfbollar och en massa annat. Men tyvärr inga strumpor...

För att hålla oss varma i höstrusket innan provningen bjöd Kvällens Hustru oss på en riktigt grabbig middag: fransk löksoppa till förrätt, porterstek med olika sorters ale till (bl.a. skotska Traquair House Ale) och sedan kaffe- och whiskyfromagekaka till kaffet. Sedan började vi då provningen, som alltså var en fortsättning på den Bowmore-provning som vi hade så sent som i maj i år. Naturligtvis kunde vi inte låta bli att ta fram även de flaskor som vi hade på den provningen...

Den 12-åriga Bowmore var precis som vi kom ihåg den; doftande av tjära, tång och tågvirke och med en del sötma i smaken. Den 12-åriga har Bowmore-destilleriets karaktäristiska rökighet och "doftar och smakar som ett skotskt marinmuseum". En anledning till detta kan vara att Bowmore är det Islay-destilleri som tar mest stryk av de västliga stormvindarna på ön.

Nästa på tur var en av Juuls Vinhandels specialtappningar: Scotland's Finest Rare Cask 10 Years, som Olle hade med sig. En mycket ljus whisky med skarpare smak än den 12-åriga, lite astringerande och med hyfsat lång eftersmak. Juuls är lyriska i sina kommentarer. "Elegant tör og pebret rög, sammen med skummende havvand och drivetömmer. Stor blöd smag, med masser af saft og kraft". Vi var kanske lite mer tveksamma.

Den 17-åriga Bowmore kommer att försvinna ur sortimentet inom kort, för att ersättas av en 18-årig variant. Synd tycker vi. för den har en mycket sympatisk gräddig smak åt kola/toffee-hållet som ingen av de andra Bowmore har, och som för övrigt nästan ingen annan whisky har. "Fabulous", som Jim Murray skriver. Man skulle kanske bunkra lite...

Bowmore Surf är en av destilleriets taxfree-utgåvor (Enigma är den andra). Vi var lite besvikna på den. Snäll doft, ganska tunn smak men kryddig och pepprig. Inte alls i den karaktäristiska Bowmore-stilen. Denna whisky borde vara kraftigare eftersom den lagras i de magasin som ligger närmast havet, därav namnet.

Så kom vi då till tvillingarna Dawn och Dusk, den förstnämnda lagrad på portvinsfat, den andra på bordeaux-fat. Dawn upplevdes som skarp och spritig, en attack mot gommen. Men alla gillade eftersmaken och med lite vatten i så framträdde smakerna betydligt bättre. Lite åt vingummihållet tyckte någon. Jim Murray gillar denna bäst av alla Bowmore: "... it is sweet, yet the intensity of the peat and oak crashing wave upon giant wave upon the palate acts as the perfect foil".

Dusk var... hm... skum. De vinfatsförsök som vi har smakat hittills har inte varit lyckade. Glenmorangies Burgundy var väl den sämsta av deras Woods som vi har smakat, och Dusk var i ungefär samma stil. Vin och whisky verkar inte kunna gifta sig. Men eftersmaken var lång, med en hel del mörk choklad.

Kalle hade med sig en Bowmore Mariner - en buse i sammanhanget. Stor härlig doft, den rökigaste av alla Bowmore. Jim Murray har liknat smaken vid Fisherman's Friend (!). Vi upplevde den kanske som lite vattnig. Den var inte lika munuppfyllande som exempelvis den 12-åriga och den 17-åriga. Men ändå "enormous and delicious fun all the way" som Murray skriver...

Så långt Bowmore-provningen. För några veckor sedan var Jöran reseledare för en liten grupp som åkte runt i Skottland i en minibuss. Det blev en hel del besök på destillerier: Ardbeg, Laphroaig, Bruichladdich, Springbank och Aberlour. Med sig hem hade han en hel del troféer som vi var mycket nyfikna på.

Först och främst hade han en MacBeatha 15 Years, som det nya Islay-destilleriet Kilchoman tagit fram för att man ska få en aning om hur Kilchoman kommer att smaka om sisådär 10 år (i själva verket är det en Bowmore).

Det säljs ju också destillat av märket Kilchoman i 5 cl-flaskor, som är lagrat i tre månader på bourbon- och sherryfat. Det är alltså inte fråga om whisky utan mer en fråga om att redan nu göra märket Kilchoman känt.

Islay Storm är en 12-årig single malt som säljs i taxfree-shoper. Det framgår inte vilket destilleri den kommer från.

Vidare hade Jöran med sig en Old Pulteney från 1991 med en alkoholhalt på 57,6 %. En fullkropps-whisky med en hel del salt, typiskt för destilleriet.

Han hade också köpt en Black Grouse, som alltså är The Famous Grouse försök att bredda marknaden och tillfredsställa rökälskande svenskar. Den var god, det var vi alla överens om. Definitivt helt olik den vanliga The Famous Grouse.

The Singleton of Auchroisk är ju en känd whisky som var populär för några år sedan. Auchroisk ägs av Diageo, som också äger Dufftown och nu har Diageo i stället tagit fram en The Singleton of Dufftown av någon anledning. Den var ganska mild, inte så rökig.

The Queen of the Hebrides är en whisky som ges ut av The Queen of Moorlands Whisky Company, och säljs bara i vissa affärer, pubar och hotell i Skottland och England. Det är en single malt från Islay, men det framgår inte vilket destilleri som har släppt till whiskyn. Hursomhelst så var det en av provningens positiva överraskningar. Söt med massor av torv och rök, och med en riktigt lång eftersmak.

Nyheter i november och december

Det kommer en del spännande nyheter i november och december på Systembolaget. Olle och jag var i helgen på Juuls Vinhandel i Köpenhamn där vi provsmakade den nyss utkomna Springbank Vintage 1997. Smaken var karaktärsfylld, komplex och med mycket sherry. Den kostar 595 DKK på Juuls, men det finns ingen anledning att åka över sundet eftersom den "endast" kostar 639 kr på Systembolaget.

En annan nyhet på Systembolaget i november är Ardbeg Mór, som alltså är en jätteflaska om 4,5 liter som innehåller 10-årig Ardbeg, men med en alkoholprocent på 57,3 %. Det finns totalt endast 1 000 flaskor och Systembolaget har satt ett pris på 4 390 kr på jätteflaskan.

Alltfler fastlandsdestillerier experimenterar med riktigt rökig maltwhisky. I kölvattnet av Balvenie, Benromach och Benriach kommer nu Edradour med en whisky som kallas Ballechin. Det är en direkt följd av att den tidigare chefen för Laphroaig, Iain Henderson, har tagit över Edradour. Nu finns det på Systembolaget fr.om. november en variant som heter Ballechin 2nd Edition Madeira Matured, kostar 875 kr.

I december kommer nya utgåvor av Lagavulin Distillers Edition 1991 (639 kr) och Talisker Distillers Edition 1993 (499 kr). Det kommer också en Mackmyra 06 (508 kr för 50 cl).

Lagavulin Islay-vinnare

Efter en spännande finish blev Lagavulin vinnare i vår omröstning om vilket som är det bästa destilleriet på Islay. Ardbeg och Laphroaig delade på andraplatsen.

Resa till Skottland

Herr och fru Clifton (Olle och Eva alltså) gjorde förra veckan en lite mer än veckolång resa till Skottland med Scandorama. De bodde i Blairgowrie och gjorde utflykter till bl.a. Edinburgh, Blair Castle och Loch Ness. Naturligtvis ingick det även ett besök på ett whiskydestilleri. Det var Dalwhinnie, Skottlands högst belägna destilleri, som fick påhälsning. Olle gjorde även en del besök i olika whiskybutiker, bl.a. Robertson's i Pitlochrie, Royal Mile Whiskies i Edinburgh och The Whisky Shop i Inverness.

Han passade härvid på att köpa en del whisky som inte finns att få tag på i Sverige eller i Danmark.

Han köpte bl.a. Aberfeldys 12-åriga om vilken Jim Murray skriver "I have long loved this malt" i sin whiskybibel. Aberfeldy är ju en Highlands-whisky och beskrivs som "firm, oily, cleanly fruity, vigorous" av det andra whisky-oraklet, Michael Jackson.

Han köpte också en 16-årig Dailuaine, som ingår i Flora & Fauna-serien. Dailuaine är en av huvudkomponenterna i Johnnie Walkers whisky. Jackson beskriver den som "firmly malty, fruity, fragrant". Vi har tidigare i The Rough Set provsmakat en Connoisseurs Choice-utgåva från 1991

På The Whisky Shop inhandlade Olle en verklig raritet. The Whisky Shop har en egen serie med högklassig whisky från fat som de har köpt in från olika destillerier. I serien, som kallas för Glenkeir Treasures, ingår bl.a. Aberlour 9 yo, Ledaig 8 yo och Macallan 15 yo. Whiskyn finns endast tillgänglig att köpa i The Whisky Shops butik i Inverness. Olle köpte en 12-årig Ben Nevis. På den handskrivna etiketten står det att whiskyn är lagd på fat den 13 maj 1995 och buteljerad den 28 augusti 2007.

Själv uppskattar jag denna sällsynta whisky alldeles speciellt eftersom jag fick den i present av herrskapet Clifton som tack för att jag körde dem till och från bussen i Helsingborg...!

Vatten i whisky?

Om man nu överhuvudtaget ska ha vatten till whisky så ska det vara till Cask Strength! Det tyckte de som röstade på bloggen i vår senaste omröstning. Sex personer ville ha vatten till Cask Strength medan fem personer tyckte att vatten är sånt som man använder till att tvätta sig med. Två personer svarade att de har ca 20 % vatten i sin whisky och en person tyckte överhuvudtaget inte om whisky!

Bästa Ardbeg ?

Efter en rafflande slutstrid blev det dött lopp mellan den 10-åriga Ardbeg och Uigeadail. Båda fick hm... fyra röster. Still Young, Airigh Nam Beist och Lord of the Isles fick vardera en röst.

Nyheter i september

Det kommer ett par intressanta nyheter i september på Systembolaget. Som vanligt kommer köerna att ringla nu på lördag kl 10.00 utanför butikerna när det är dags för ett nytt släpp från Mackmyra. Den här gången är det fråga om Mackmyra Preludium:05 som kostar 449 kr för 50 cl. Den beskrivs som "fruktig, smakrik whisky med fatkaraktär, inslag av päron, vanilj, honung och lakritsrot".

Mer whisky för pengarna får man om man väljer Caol Ila Distillers Edition för 479 kr. Systembolaget har en lovande beskrivning: "Smakrik, nyanserad, elegant, tydligt rökig whisky med fatkaraktär, inslag av malt, ljung, honung och tjärpastill". Caol Ila är ganska ny i Distillers Edition-familjen. I fjol kom den första utgåvan från 1993, den nya är från 1995, lagrad på muskatvinfat. Systembolaget har tagit hem 3 600 flaskor, så man kan säkert få tag på en flaska om man är ute i god tid.

Grain Whisky-provning

Så var det dags för vår hittills artonde provning. Jöran hade övertalat oss andra till att ha en provning av grain whisky. Lite tveksamma var vi kanske, eftersom vi mest hade hört talas om grain whisky som en "sämre" beståndsdel i blended whisky.

Jöran började i alla fall med att bjuda oss på en blended, Tullamore Dew Heritage, som ingen av oss andra hade testat tidigare. Michael Jackson ger den en 8 i betyg i Whisky Magazine. Den var ganska söt och Jackson ger också den höga poängen för att den "deserves points for daring to be so sweet".

Som förrätt åt vi sill och potatis med ett Alsace-vin, Eichberg Riesling, och en snaps, Bröndum Klar till. Därefter högg vi in på grillad korv och kyckling med allehanda ölsorter till. Bl.a. drack vi Theakstons Old Peculier och mörk weissbier.

Jöran började sedan provningen med att berätta lite om grain whisky. Den här typen av whisky tillverkas alltså inte i de klassiska kopparpannorna utan tas fram på ett mer industriellt sätt. Whiskyn destilleras i s.k. Coffey stills, kolonndestilleringsapparater, vilket gör att den inte får samma utpräglade karaktäristika som malt whiskyn vad avser doft och smak. I stället för mältat korn används majs
och omältat korn för tillverkningen. Grain whisky lagras i endast tre år och används nästan uteslutande i blended whisky.

På Systembolaget finns bara fem grain whisky att köpa, varav några är riktigt dyra, upp till 900 kr. Jöran presenterade tre sorter; Black Barrel, Invergordon Single Grain och Cameron Brig Pure Single Grain. Förstahandsintrycket var någon form av låglandswhisky.

Black Barrel var en mycket blek whisky och smakade just ingenting. Invergordon var bättre medan Cameron Brig var den som mest smakade som "riktig" whisky, d.v.s. maltwhisky. Det var kul att testa grain whisky, men det är knappast någon man lägger 900 kr på när man kan få en 12-årig Highland Park för 399 kr...

Sen kom vi in på avdelning 2 på kvällens program:
Oöppnade whisky från våra gömmor. Kalle hade med sig
en 12-årig Old Pulteney, med den karaktäristiska sältan, som alla var mycket positiva till. Olle hade en 14-årig Clynelish, med stor doft och smak, åt "seaside"-hållet till. Detta är väl en av de få Highland whiskies som kan ge en Islay-känsla.

Olle hade vidare en Glenrothes från 1989. På bilden till höger ses flaskan, som alltså har som förebild de provflaskor som brukar användas i the blending room. Glenrothes har ju vanligtvis en mediumkropp, är ganska söt och med sherry-anstrykning och denna variant stämde väl in i destilleristilen.

Någon Oban hade vi inte testat tidigare på våra provningar så därför var det lite av en premiär när Peter tog fram en Oban Distillers Edition 1991. Den hade väl en ganska menlös doft efter Clynelish, men smaken var bättre, söt och chewy,"munuppfyllande", med en ganska lång eftersmak.

Så var det dags för Kalle att plocka fram sin svårslagna 50-årspresent från arbetskompisarna; Lagavulin 16 år.

Tja, vad ska man säga? Tveklöst kvällens bästa whisky. Det finns väl ingen annan whisky som har en så stor kropp och till på köpet är den ju så sofistikerat rökig. Kalle fick i alla fall en ny favoritwhisky alla kategorier.

Det skulle vara kul att testa den 12-åriga Lagavulin, men den är ganska dyr, 645 DKK på Juuls Vinhandel.

Det skulle också vara intressant att jämföra den 16-åriga med Distillers Edition-varianten. Vilken är bäst egentligen ?

Kvällen avslutades med att Jöran tog fram några ytterligare whiskies; Obans 14-åriga, Glendronachs 12-åriga samt Glenlivet Nadurra. En trevlig avslutning på en trevlig kväll med Lagavulin som höjdpunkt.

Lite nyheter...

Har surfat runt lite på destilleriernas hemsidor för att kolla om det finns några nyheter.

Highland Park har tagit fram en specialupplaga för att fira John Rebus, polisen i Ian Rankins deckare. Det har gått 20 år sedan den första boken kom och därför heter whiskyn Highland Park Rebus 20. Naturligtvis är whiskyn 20-årig. Tyvärr finns den varken på Systembolaget eller på Juuls Vinhandel.

Det får mig osökt att tänka på en annan deckarförfattare, Peter Robinson, och hans böcker om polisen Alan Banks. Det finns stora likheter mellan Banks och Rebus. Båda är ensamstående lite tilltufsade män i 50+åldern, missförstådda av sina överordnade och med flera misslyckade kärleksaffärer bakom sig. Båda har dessutom bröder som just har dött och framförallt gillar båda whisky. Alan Banks dricker flera olika sorter i böckerna men verkar mest förtjust i Laphroaig.

Med tanke på Rebus 20-årsjubileum tänkte jag kolla upp när den första boken med Alan Banks kom... och se... den kom ut 1987 ("Gallows View")!. Det är kanske dags för en Laphroaig Banks 20....

Bowmore har tagit fram en ny 18-årig variant som ska ersätta den 17-åriga. Den senare har länge betraktats som flaggskeppet bland Bowmores samtliga utgåvor. Den 18-åriga finns ännu inte att få tag på i Skandinavien, varken på Systembolaget eller hos Juuls. Bowmore har nu dessutom en ny, mer stilren, design på etiketter och förpackningar.

Benromach har kommit med en ny utgåva, Benromach Peat Smoke, med en rökighet på 55 ppm, vilket lär vara extremt, åtminstone i klass med Islay-märkena. Endast 120 flaskor har tagits in av Systembolaget och den finns i Skåne bara att köpa på Hansacompagniet i Malmö. Priset 499 kr är väl ganska överkomligt med tanke på att den kostar 465 DKK hos Juuls.
(OBS! Den finns inte längre på Hansacompagniet, däremot på Juuls).

Vatted Malts

Jaha, så var det dags för årets första sommarprovning, och vad kunde då passa bättre än riktigt svensk sommarmat: sill och härligt god nypotatis, ägg och gräddfil samt förföriska små prinskorvar. Efter det bjöd Jeanette på glass och jordgubbar. Ute regnade det men inne var det svensk sommar. Någon provning av svensk whisky blev det dock inte. Denna gång stod det nämligen Vatted Malts på programmet.


Vi gick ut lite löst med James Martins 8-åriga. Mycket löst t.o.m. eftersom vi förgäves sökte efter både doft och smak. Compass Box Oak Cross doftade betydligt bättre, mycket löftesrikt, men smaken var tyvärr en besvikelse. Den har 94 poäng i Murrays whiskybibel, men det är mycket tveksamt om den är värd det.

Sedan fick vi i alla fall en liten svensk touch på provningen med Blackmoor 10 yo och Black Ribbon 21 yo, båda framtagna av Vin & Sprits Folke Andersson. Den 21-åriga hade en stor doft med en smak som matchade doften. Den 10-åriga hade en lite bitter eftersmak men var ändå klart godkänd.

Olles bidrag för kvällen var Johnnie Walker Green Label, en klassiker i sammanhanget, bestående av whisky från Talisker, Linkwood, Cragganmore och Caol Ila. En mycket elegant whisky i racing green-förpackning.

Jöran bullade sedan upp flaska på flaska från sina gömmor: först Jon, Mark och Robbos båda The Rich Spicy One och The Smoky Peaty One, den senare var den rökigaste whiskyn under kvällen. Kalle tyckte att dessa inte var riktigt "autentiska". Sedan följde The Six Isles, Compass Box Peat Monster, Auld Reekie och Poit Dhubh 8 yo. Peat Monstret var ett ganska snällt monster. Överhuvudtaget tyckte jag (Peter) att Compass Box-utgåvorna inte riktigt levde upp till högt ställda förväntningar.



Summa summarum: Alla var överens om att Johnnie Walker Green Label var den bästa vatted malten under kvällen, tätt följd av Black Ribbon 21 år.
Vi avslutade sedan med två riktigt högklassiga single malts: Highland Parks 18-åriga och den 16-åriga Glenlivet Nadurra. Kvaliteten steg genast ett par klasser och speciellt Nadurra var en trevlig överraskning, som endast Jöran hade druckit tidigare. En underbar komplex söt doft och en helt unik mjuk smak. En strålande avslutning på en trevlig kväll.






























Här ses några av Kalles 50-årspresenter. Högklassiga whiskyglas från Orrefors designade av Erika Lagerbielke och i förgrunden en quaich. En quaich är en ganska grund dryckesbägare från Skottland. Ursprungligen gjordes de i trä, men kom senare att utföras även i sten, mässing, tenn, horn och silver. Några få quaichs hade en dubbel botten av glas där det var meningen att man skulle lägga en hårlock och därmed drink from the quaich to the lady love. De härstammar från högländerna och det var först i slutet av 1600-talet som de blev vanliga i städerna. Quaichs som ges som gåvor är oftast utförda i tenn eller silver. En svensk motsvarighet till the quaich är kåsan, men den har bara ett handtag.

Nästa provning

Nästa provning har vi lördagen den 16 juni kl 18.00 hemma hos Kalle och Jeanette. Temat denna gång är Vatted Malts. Väl mött!

Resa till Köpenhamn

Olle och jag (Peter) är just hemkomna från en resa till Köpenhamn tillsammans med våra fruar. Bl.a. tittade vi på André Derain-utställningen på Statens Museum for Kunst. Men naturligtvis gjorde vi också den sedvanliga avstickaren till Juuls Vinhandel på Vaernedamsvej 15 på Fredriksberg. De lär ju ha Nordens största utbud av single malt-whisky.

Innan resan kollade jag och fann att de för närvarande har 425 skotska single malt i sitt sortiment. Som vanligt var personalen mycket hjälpsam och bjöd på whisky. Det var mest Olle som fick smaka, av naturliga skäl eftersom jag var chaufför. Han smakade sig igenom Juuls egna specialbuteljeringar Mortlach Flying Vikings 5 och Millburn Flying Dead Spirit 4 Sherrywood samt en Scapa 1993. Till slut fastnade han för en 12-årig Royal Lochnagar, som han inköpte.

Själv satsade jag på en Oban Distillers Edition från 1991, mest p.g.a. en lyrisk recension i Dagens Nyheter. Som en kuriositet kan nämnas att Juuls säljer svenska Mackmyra Preludium 1, 2 och 3 för 5 000 kr, 3 500 kr respektive 1 850 kr. Otroliga priser. Varför köpte man inte Preludium 3 när man hade chansen med nummerlapp och allt!

Bowmore-provning

I går hade vi vår första Bowmore-provning. Eva hade lagat jättegod mat som vanligt; Parma-skinka och grön sparris till förrätt och pannbiff med rotfrukter till huvudrätt. Till kaffet åt vi en god Tosca-kaka. Drycker: en gewurztraminer och Nils Oscar God Lager till förrätten och ett portugisiskt Douro-vin till huvudrätten. Mums!

Olle började med att presentera en Macallan Fine Oak 10 yo - god, men vi var överens om att den inte är i klass med den gamla sherry-varianten. Sedan fortsatte vi alltså med Bowmore - den 12-åriga, Surf, Enigma, den 17-åriga samt Cask Strength. Vi var väl tämligen överens om att den 12-åriga är en pålitlig standard-Islay, att Enigma med en hel del sherry stod sig bra i konkurrensen, att den 17-åriga kanske var den bästa Bowmoren under kvällen samt att Cask Strength med fördel avnjuts med lite vatten.

Vi testade även några Ardbeg; den 10-åriga, Airigh Nam Beist och en Connoisseurs Choice från 1994. Olle och Kalle tyckte att Airigh Nam Beist var en positiv överraskning jämfört med senaste Ardbeg-provningen. Jöran plockade sedan fram några verkliga rariteter: Craiglodge Distillery Select Peated Malt (400 flaskor) och Croftengea Aged Over 9 Years (380 flaskor). Den förstnämnda höjs till skyarna i Jim Murrays whiskybibel (91p), men vi tyckte kanske mest att det var en intressant kuriositet.

Ny blogg

Hej! Vi är fyra whiskyentusiaster - Jöran, Kalle, Olle och Peter - som träffas några gånger om året för att provsmaka och diskutera whisky. Vi kallar oss The Rough Set och vi kommer här att publicera lite tankar och funderingar om whisky.